Halloj!
Nu blev jag helt plötsligt på väldigt gott humör. Lite konstigt faktiskt eftesom jag egentligen mår skit. Men, nu är jag glad, och vad är bättre än en superglad Jennifer? :P (Hehe, håll er undan, varning för sjuk humor!)

Jag har just kommit på vilket underbart liv jag har! Jag har båda mina föräldrar vid liv + mor-och farföräldrar också! Jag har en brorsa som alltid står på min sida, och världens bästa hund. Jag har helt okej betyg, och det går bra för mig i skolan, jag har ingen sjukdom som hindrar mig i livet (om man inte räknar anledningen till att jag tar levaxin och min allergi, men det är småsaker) Och jag kan i stort sätt göra precis vad jag vill med mig själv och mitt liv! Visst, jag är inte supersnygg eller intelligent, och jag är egentligen inte bra på någonting, men jag är ändå nöjd. Och det måste ändå vara det viktigaste, det spelar ingen roll hur jag är, eller hur jag ser ut, jag är nöjd ändå :)
Missförstå mig inte nu, jag tycker verkligen inte att jag är bäst, eller något sådant, och jag tycker fortfarande att jag kan bli bättre på saker, men jag finner mig ändå i den jag är nu, medan jag utvecklas till att bli bättre, snyggare, snällare, eller vad som helst. Det finns dagar då jag känner mig värdelös, men då gäller det att komma ihåg att det faktiskt alltid kommer bra dagar då man är nöjd igen.
Nu har jag skrivit ner det här, så nästa gång jag är deppig ska jag kunna gå tillbaka och påminna mig själv om att saker ändras. Det var det jag ville säga (och peppa alla att tänka på samma sätt :P) så puss och hej!